bilder på mitt rum

Glömde bort att jag inte visat bilder på mitt nya hotellrum som jag bott i sedan några veckor tillbaka. Det är mycket fräschare och jag trivs superbra här. Har även satt upp bilder och kort på väggen för att det ska bli mer mysigt.

Har även fått en till fläkt installerad i mitt rum, som blåser in luft utifrån. Men smart som jag är så skulle jag känna hur starkt, hur mycket luft som blåser in. Jag ställde mig på en pall och råkade sätta handen för nära den andra fläkten, den som sitter i taket. Aj Aj Aj vad ont det gjorde! Lillfingret fick en ordentlig smäll... trodde först att det var brutet, men tror bara att det har fått en ordentlig smäll. Om inte svullnaden går ner om några dagar måste jag nog åka och röntga. Vill kunna röra fingret även i framtiden ;)

Darjeeling

Ett urplock av bilder från resan till Darjeeling.

Tågstationen

Mitt ressällskap <3

En tidig morgon på Tiger Hill

Tiger Hill, Solen tittar fram 

Kallt uppe på Tiger Hill

Vid ett buddistiskt monastery 

Jag och en staty av Budda

Utsikten en tidig morgon från hotellrummet

Vy från hotellet

Vy från Hotellets tak

Indiens högsta tågstation

Toy Train

En regnig dag...

Besök till en tefabrik

Jag och några teplockare

Teplantage

Påväg från Darjeeling i bil

Ett fint citat

Det kliar massor

Nu är ja tillbaka i Kolkata. Det är påsk och jag har fått löss...

Mitt hår inpackat i olja.

Oljan jag har i håret

Men det sägs att om man inte får löss på Prem Dan arbetar man inte tillräckligt hårt ;)

Glad PÅSK!

hur många känslor kan man känna på en dag?

oj, idag har jag varit en känslomässig berg och dalbana. Upp och ner, upp och ner på bara någon timme. Det som utlöste den första attacken av känslomässigt överflöd var den vanliga metoden här, om det är något problem med en boende så är första steget att knyta fast dem, i en stol eller i en säng. Problemen handlar ofta om en sjukdom eller ett beteende som inte uppskattas. Vilket är helt sjukt!

Några minuter senare kunde jag inte sluta skratta när en volontär fick en bit indiskt godis instoppat i munnen av en massi (en av de kvinnliga indierna som arbetar där) som hon inte gillade. När hon spottat ut biten fick hon en till som hon försökte, på vänligaste sätt, tacka nej till. Men det gick inte. Sedan hände samma sak för mig och jag kunde inte sluta skratta.

När jag så småningom insåg att jag ena stunden hade fått tårar i ögonen och andra stunden inte kunnat sluta skratta blev det kortslutning i hjärnan och jag började gråta. Hur kan man känna så många olika känslor på så lite tid? De andra volontärerna var super gulliga och gav mig kramar och tröstande ord. Jag var känslomässigt slut, mentalt trött.

Nu har jag varit här i 6 veckor och det är klart att det blir överflödigt ibland. Gråtattackerna kommer för att man bryr sig och det skulle vara konstigt om man inte kände något av det man ser. Om man inte reflekterar över det man ser, gråter, pratar, skrattar, ler, tar djupa andetag med mera så kommer man bli tokig tillslut.

Idag ska jag ta en liten paus från arbetet och åka iväg några dagar till Darjeeling. Behöver vila upp mig en stund. Det tär på krafterna att arbeta 6 dagar i veckan och att vara sjuk resten av tiden. Är snart tillbaka och bloggar igen. Det är bra med några dagars miljö ombyte och jag är exalterad över resan!

Från en extrem till en annan.

Nu var det mer än en vecka sedan jag bloggade. Tiden har börjat rinna iväg. Vet inte riktigt vart den har tagit vägen. Denna vecka fredag till onsdag, 8-13 april, har varit min första vecka utan sjukdom! Ja har volontär arbetat alla dagar i "våran" vecka. :D

Det har känts som en stor framgång! Men ja har även bestämt mig att ja inte ska vara något mera sjuk här i Indien. Peppar peppar ta i trä. Det har funkat hittills.

Idag var det ledigt och jag har bara slappat, ätit och tvättat. Orkade inte något annat. Nu ska jag snart gå och lägga mig. Sover ganska dåligt för det har börjat blivit så varmt, vaknar flera gånger per natt av värmen och kan inte somna om. Det är runt 30 grader när man vaknar och närmare 40 grader vid 12-14 tiden. Det är även hög luft fuktighet vilket gör att man svettas väldigt mycket. Men jag njuter av värmen för det mesta, men de är ganska knäppt när man tänker på klimatet i Helsingfors och klimatet i Kolkata. Det var -20 grader i nästan 2 månader i Helsingfors och nu är det runt 40... från en extrem till en annan.

Jag har varit hälften av min tid här nu, hälften kvar. Alla säger att den sista halvan går fortare. Vi får se, men som sagt har även jag börjat märka det. I början hade jag så mycket tid att jag inte visste vad ja skulle göra med all tid. Nu har jag saker planerat nästan varje dag :D och dagarna springer iväg. 

En vecka fylld av olika känslor

Denna vecka har varit en omtumlande vecka känslomässigt. Det började med att jag var lite sjuk, ja hade diarré och spydde. Det gick över ganska fort. Under dagarna jag var borta från arbetet fick jag höra att en volontär hade dött. En man i 60års åldern som brukar komma till Kolkata och volontär arbeta. Han skulle ha åkt hem på söndagen men istället hamnade han på ett sjukhus och under söndag natt så dog han.

Men det var inte den ända döden jag har stött på denna veckan. Igår, fredag stod jag och några andra volontärer och diskade kopparna från morgon fikat och utifrån ett rum kommer två män bärande på en bår med en kropp inrullad i ett vitt lakan. Det var en ung tjej som dött, 18 år. Hon var sjuk och behövde komma till sjukhuset men Nunnornas beslut var att hon skulle stanna på hemmet. När jag senare fick höra att anledningen var att man inte ville spendera pengar för at få henne till ett sjukhus, knöt sig min mage. Pengar skulle kunna ha hjälpt den 18åriga flickan. Dagen kändes tung när summan rörde sig om ca 100 kronor/10 euros per vecka.

Ibland är det svårt att förstå på vilket sätt man värdesätter liv här. Jag vet att det är en katolsk organisation och att det tror att när man dör kommer man till himlen. Men jag vet inte om ja tycker att en 18 årig tjej borde vara där. Jag vet dock inte tillräckligt mycket om bakgrunden om tjejen för att kunna göra en riktig bedömning. Men tanken på värden av ett liv fick mig att gråta. Det får mig fortfarande att gråta. Det är inte så mycket döden i sig för jag vet att det är en del av livet, man föds, lever och dör. Men just det att det finns så stora skillnader mellan olika människor. Jag var medveten om detta förut men det är en helt annan sak att vara mitt i det. Det får en även att uppskatta välfärdssystemet i norden.

Men det har oxå varit en bra vecka, jag har flyttat igen. Är fortfarande på samma hostel men har ett mindre och billigare rum. Fräschare och nyare! Ja ska försöka att lägga upp bilder snart.

Idag var det en mässa för volontären som dog i Mother House som jag gick på. Det var en fin stund. Men det tog mycket energi. Jag fick även ett vykort idag :D Tack Sirkka du gjorde verkligen min dag bättre! ;)