oj, idag har jag varit en känslomässig berg och dalbana. Upp och ner, upp och ner på bara någon timme. Det som utlöste den första attacken av känslomässigt överflöd var den vanliga metoden här, om det är något problem med en boende så är första steget att knyta fast dem, i en stol eller i en säng. Problemen handlar ofta om en sjukdom eller ett beteende som inte uppskattas. Vilket är helt sjukt!
Några minuter senare kunde jag inte sluta skratta när en volontär fick en bit indiskt godis instoppat i munnen av en massi (en av de kvinnliga indierna som arbetar där) som hon inte gillade. När hon spottat ut biten fick hon en till som hon försökte, på vänligaste sätt, tacka nej till. Men det gick inte. Sedan hände samma sak för mig och jag kunde inte sluta skratta.
När jag så småningom insåg att jag ena stunden hade fått tårar i ögonen och andra stunden inte kunnat sluta skratta blev det kortslutning i hjärnan och jag började gråta. Hur kan man känna så många olika känslor på så lite tid? De andra volontärerna var super gulliga och gav mig kramar och tröstande ord. Jag var känslomässigt slut, mentalt trött.
Nu har jag varit här i 6 veckor och det är klart att det blir överflödigt ibland. Gråtattackerna kommer för att man bryr sig och det skulle vara konstigt om man inte kände något av det man ser. Om man inte reflekterar över det man ser, gråter, pratar, skrattar, ler, tar djupa andetag med mera så kommer man bli tokig tillslut.
Idag ska jag ta en liten paus från arbetet och åka iväg några dagar till Darjeeling. Behöver vila upp mig en stund. Det tär på krafterna att arbeta 6 dagar i veckan och att vara sjuk resten av tiden. Är snart tillbaka och bloggar igen. Det är bra med några dagars miljö ombyte och jag är exalterad över resan!
Några minuter senare kunde jag inte sluta skratta när en volontär fick en bit indiskt godis instoppat i munnen av en massi (en av de kvinnliga indierna som arbetar där) som hon inte gillade. När hon spottat ut biten fick hon en till som hon försökte, på vänligaste sätt, tacka nej till. Men det gick inte. Sedan hände samma sak för mig och jag kunde inte sluta skratta.
När jag så småningom insåg att jag ena stunden hade fått tårar i ögonen och andra stunden inte kunnat sluta skratta blev det kortslutning i hjärnan och jag började gråta. Hur kan man känna så många olika känslor på så lite tid? De andra volontärerna var super gulliga och gav mig kramar och tröstande ord. Jag var känslomässigt slut, mentalt trött.
Nu har jag varit här i 6 veckor och det är klart att det blir överflödigt ibland. Gråtattackerna kommer för att man bryr sig och det skulle vara konstigt om man inte kände något av det man ser. Om man inte reflekterar över det man ser, gråter, pratar, skrattar, ler, tar djupa andetag med mera så kommer man bli tokig tillslut.
Idag ska jag ta en liten paus från arbetet och åka iväg några dagar till Darjeeling. Behöver vila upp mig en stund. Det tär på krafterna att arbeta 6 dagar i veckan och att vara sjuk resten av tiden. Är snart tillbaka och bloggar igen. Det är bra med några dagars miljö ombyte och jag är exalterad över resan!
Miljoner kramar till dig där på andra sidan världen <3 Njut av dina lediga dagar o hoppas du hinner vila upp dig!
SvaraRadera